fbpx

Axilium intervjuar – Svante Larsson

Vår intervjuserie av några av Sveriges mest framstående entreprenörer och investerare fortsätter. Denna gång har vi kommit till en för de flesta helt okänd entreprenör och investerare vars resa är lika imponerande som inspirerande. Jag välkomnar Svante Larsson till vår intervju över en fika på vårt kontor i centrala Göteborg. Jag har känt Svante i några år och äntligen får jag tillfälle att sitta ner och lyssna på hans historia.

Fram till 45 års ålder jobbade Svante som lärare i Umeå, men han har alltid haft en gnista för innovation och entreprenörskap inom sig. Svantes intresse för aktiemarknaden har alltid funnits där och det intresset har lett honom till att gradvis bygga upp en förmögenhet. Tyvärr drabbades han av en stor nedgång på marknaden, vilket resulterade i att han förlorade 70% av sin portföljs värde. Efter den förlusten visade sig hans entreprenörsstyrka och tålamod, då han 20 år senare ökat värdet av sin aktieportfölj igen med smått otroliga 100 gånger.


Genom sin noggranna analys och strategiska beslut har han inte bara investerat i noterade aktier på börsen utan också till stor del i onoterade företag, vars värdeökning varit den största faktorn till hans förmögenhet.


När vi först sätter oss ner och påbörjar vårt samtal, nämner Svante ödmjuk som han är att han vill börja med att påpeka att han inte ser sig själv som någon som tillhör entreprenörseliten i Sverige. ”Däremot har jag nog lyckats hyfsat med små medel och nått långt utöver vad jag själv hade planerat när jag tog steget att lämna en säker offentlig anställning” säger Svante. Vidare berättar Svante att när han lämnade sitt jobb som gymnasielärare fanns det hela tiden ett inre motstånd inom honom eftersom han verkligen gillade sitt jobb, men samtidigt fanns jobbet alltid kvar om han skulle misslyckas med sitt eget mål att försörja familjen som innovatör och entreprenör.
Med tanke på Svantes historia vill jag först ta reda på hur hans resa som innovatör och entreprenör tog fart mer konkret. Svante förklarar närmare att han redan på sin fritid som lärare skapade en patenterad uppfinning som fick positiv feedback från marknaden, då kände han att han inte skulle kunna förlåta sig själv om han inte försökte. Det blev den avgörande faktorn för starten på Svantes resa.


Att lämna en fastanställning och bygga upp en startup är finansiellt krävande, så hur löste du finansieringen?


Svante: Jag hade lyckats så pass bra med mina begränsade aktieaffärer att jag kunde lösa finansieringen utan lån.

Bakom framgång finns många gånger också misslyckanden, det har vi lärt oss tidigare i vår intervjuserie. Därför frågar jag Svante om han haft och hur han då upplevt samt vad han lärt sig från tidigare misslyckanden?

Svante: När det gäller entreprenörskapet ser jag det inte som att jag upplevt några stora misslyckanden, utan jag har alltid verkat i en liten nischad bransch inom maskiner och verktyg för småskalig träbearbetning. Trotts vår nischade bransch blev vi årets företag i Umeå 1993 och även nominerade till gasellföretag.

Nu när jag tänker efter måste jag ändå medge att jag gjorde ett stort misstag, men som för mig vändes till både en fördel och en revansch. År 2001 kände jag att jag ville slippa vara företagsledare och i stället fokusera på att agera som innovatör och produktutvecklare. Eftersom jag tyckte att vi hade duktiga medarbetare så valde jag att bilda ett nytt bolag och ge bort 70 % av aktierna i företaget till de anställda. Bolaget försågs med tillräckligt kapital för att ta över både produktion och försäljning. Min uppgift blev istället att agera som styrelseordförande i det nya bolaget och förse det bolaget med nya produkter mot låg royalty. Men det visade sig snart att det experimentet inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Både omsättning och vinst minskade och de nya ägarna hade svårt med rollfördelningen som styrelsen kom fram till, jag hade ändå en förhoppning att problemen skulle lösas. Men 2003 kom en plötslig chock för bolaget, vår absolut största kund, ett tyskt bolag, gick i konkurs. Det var egentligen inte så konstigt eftersom majoriteten av de europeiska maskintillverkarna i denna nisch redan stupat på grund av kinesisk statsunderstödd konkurrens.

Någon månad senare kontaktades vi av ägaren i det tyska konkursade bolaget. De hade insett det ofrånkomliga och redan innan konkursen förberett en plan som presenterades för mig. De ville starta om i Tyskland och etablera dotterbolag för tillverkning i Kina. Vi hade diskuterat denna möjlighet ett år tidigare och nu bad de om min hjälp. Banken till det nystartade tyska bolaget krävde nämligen att minst 50 % av aktiekapitalet skulle ägas av företagets leverantörer och kunder, så av oss önskades ca 1,8 miljoner kronor för 8,5 % av aktiekapitalet. Jag insåg att vårt bolag var mer eller mindre tvunget att acceptera villkoren eftersom det var en så viktig kund. Därefter samlade jag alla ägarna i vårt bolag och meddelade mitt önskemål. Där och då sprack mitt experiment fullständigt. Bara en av de som fått aktierna till skänks var villig att ta risken. Sedan den dagen blev mitt engagemang i företag mycket begränsat, jag och min fru valde istället att gå in i det tyska bolaget med egna medel och lägga vår tid och fokus på det bolaget.

Det omstartade tyska företaget omsatte 100 miljoner kronor redan första året till idag omsätta väl över 4 miljarder kronor, en värdeökning för aktierna med mer än 100 gånger. Jag antar att ni har förståelse för att jag varje år efter aktieägarmötet redovisar resultatet för de som sa nej till att satsa 1,8 miljoner för 20 år sedan.
Återigen visar det sig att framgångsrika entreprenörer och investerare har varit med om stora misslyckanden som de senare vänt till något positivt och som i vissa fall även ligger till grund för deras framgång.


Svante likt många andra entreprenörer kommer till en punkt då riskfyllda beslut fattas, därför frågade jag honom, hur han hanterar de känslomässiga utmaningar som kommer med riskfyllda affärsbeslut?


Svante: Det finns ju alltid ett samband mellan risk och möjlighet, ju större besluten desto större hänsyn till risken bör man ta. ”Jag har nog aldrig varit så riskbenägen att det har stört min nattsömn”. Min strategi har varit att försöka akta mig för att ta för stora risker, det har nog medfört att jag bara blivit lagom rik. Hade jag varit ung optimist när jag startade hade jag säkert tagit större risker.


Med tanke på din resa och dina erfarenheter, vilket råd skulle du ge till nya entreprenörer?


Svante: ”Jag tror det är svårt att lyckas som entreprenör utan att ha rätt kontakter.” Det uppstår alltid situationer då kontakter är helt nödvändiga för att ta avgörande steg framåt. Jag fann att det var viktigare att lyssna än att prata. Som entreprenör umgicks jag i stort sett alltid med personer som representerade företag som var mycket större än mitt företag. Genom att lyssna mer än prata kunde jag analysera och anpassa mig till att söka efter möjligheter och agera därefter. Utan alla betydelsefulla kontakter i Europa och USA jag skaffade hade vår marknad varit alltför begränsad och entreprenörskapet hade inte varit stimulerande.


Att vara entreprenör och driva bolag är inte bara finansiellt krävande utan också tidskrävande, jag undrar om det varit lika för Svante som för många andra entreprenörer vi intervjuat. Min nästa fråga till Svante var således: Har du behövt göra personliga uppoffringar för att nå dina mål? Hur har dessa påverkat dig?


Svante: Vi hade fyra barn mellan 4 och 12 år när jag lämnade min trygga anställning som lärare för att satsa helhjärtat på min innovation och entreprenörskap. Den förändringen innebar att jag blev mer frånvarande från familjen och min fru fick ta alltmer ansvar. Det innebar också en ansträngande ekonomisk situation för alla i familjen eftersom det tog två år innan vi kunde ta ut lön från företaget. Jag ser det inte som att jag gjorde stora personliga uppoffringar, det har varit spännande och intressant i stort sett hela tiden. Däremot inser jag att min fru fick offra mycket och ta alltför stort ansvar för familjen.


Vi vet ju att entreprenörskap inte är för alla, så vad krävs egentligen för att ta steget in i den världen. Jag frågade Svante, vilka personliga egenskaper han anser varit mest avgörande för sin framgång?


Svante: Jag tror själv att min entusiasm inför utmaningar har varit allra viktigast. Det upplevde jag under min tid som lärare och fick då många bevis för att den entusiasmen påverkade mina elever i positiv riktning. Jag har också fått indikationer på det varit en uppskattad egenskap genom att jag ofta har blivit inbjuden att delta och tala på olika tillställningar hos företag.


Många innovatörer och entreprenörer vi på Axilium träffar har ofta en ledstjärna eller ett motto de följer, är det samma sak för dig?


Svante: Jag kände redan som ung när jag tävlade i friidrott att jag inte var beredd att offra allt annat för framgång. Jag har nog fortsatt på spåret att anstränga mig fram till en gräns där jag börjar känna att relationen till familj, vänner och sociala sammanhang börjar påverkas negativt.


Då har vi kommit till den delen med stående frågor som vi återkommer till i denna intervjuserie och där vi vill ta reda på lite mer om intervjupersonernas fritid och preferenser.


Om du kunde ha middag med någon historisk figur, vem skulle det vara och varför?


Svante: Det är kanske fel att anse att framstående innovatörer är historiska personer men jag väljer att anse det. Därför vill jag sitta till bords med Nikola Tesla. Han dog några månader innan jag föddes men jag hoppas på en levande konversation kring alla viktiga innovationer han skapade för oss alla. Nikola Tesla var känd som en mycket excentrisk person troligen ville han nog helst vara ifred och slippa en middag med mig, men det gör honom än mer intressant.


Har du någon hobby eller aktivitet du ägnar dig åt på fritiden?


Svante: Jag gillar att vara ute i naturen och aktiviteter som skidåkning, svamp-och bärplockning, flugfiske, paddling, långfärdsskridsko för att nämna några.


På min sista fråga om Svante har någon kontakt han tycker vi bör intervjua, svarar han att han inte kommer på någon då han hunnit bli 80 år och kontakter är färskvara. Men att han ser fram emot att läsa våra kommande artiklar.

Medgrundare Arash Jamali

Dela gärna artikeln på sociala medier

Rekommenderade artiklar